Komma vidare
Allt det här att han ska gifta sig har rivit upp så mycket. Hoppas det bara är som en sårskårpa som man pillar bort. Det blöder ett kort tag och sen är såret mindre för varje gång det händer. Trodde i min enfald att det var ok nu och att jag skulle
vara ok med att han o barnen for iväg. Tro mig, vill aldrig ha tillbaka honom! Inte efter allt han sagt och gjort. Känner inget hat, men en stor sorg över hur det blev; hur jag lät mig bli behandlad.
Så klart det är därför jag inte hittar en ny kärlek, jag vill inte och kan inte släppa in någon i mitt liv. Inte nu, inte igen. Fast å andra sidan vill jag ju inte vara ensam. Varför ska det vara så svårt att gå vidare?
