Det fixar sig kanske

Ännu en skilsmässoblogg blev det i bloggvärlden. Det handlar om min skilsmässa.

Träning och tänder

Publicerad 2014-11-30 23:09:12 i Allmänt,

Det blev ett bra samtal igår till slut. Inte nåt som jag vill höra, men lugnt. Synd att det ska behöva bli så tråkigt först. 
Idag sprang jag av mig känslor. Utan träningen skulle jag inte veta vad jag skulle ta mig till. Träningen har verkligen blivit en säkerhetsventil. Jag försöker göra mitt bästa och har nu börjat träna lite löpteknik för att kunna springa fortare i backar, och för att orka mer. 

Däremot känns det som om annat i livet går emot mig. Nu har tex en tand gått sönder och jag ser att det kommer att bli ett stort jobb. Ser sprickan och vet att jag kommer att förlora tanden. Jäkla skit. Tur jag har tandvårdsförsäkring i alla fall! Dessutom har jag en känsla att C är kär i någon, kan det vara E? Han kommer aldrig att erkänna, men jag vet på nåt sätt. Ska släppa det. Ska släppa min svartsjuka, även om jag kommer att dö lite när han talar om att han träffat någon. Även om han kommer att ljuga länge om det. Så klart. 


Sårad och ostark

Publicerad 2014-11-29 10:28:20 i Allmänt,

Ostark är jag. Hittar inte rätt ord. Och så himla sårad. Och totalt oförmögen att visa det. Vi bråkade i morse och jag blir bara hård och kall. Egentligen vill jag bryta ihop och bara försvinna i en våt fläck. Men det går inte, jag har som byggt upp ett försvar som inte ens jag kan komma igenom. Nu är jag bara elak och hemsk. Dessutom kan jag inte prata med kompisar och familj heller. Inte om det som pågår just nu. Det är som kalla kriget hemma. Orkar inte längre snart och får samtidigt panik över att han ska flytta. Att han lämnar mig. Lämna mig inte! vill jag skrika, men är tyst om jag inte är elak. 

Han kan också vara elak i sitt sätt att alltid vara lugn och säga att jag skriker och är arg, och att alltid säga "Jag förstår". Nä, det gör du inte, C! 

Nu ska jag i alla fall försöka låta bli och ta kontakt med sms och med starter till samtal. Blev så besviken igår när han inte ville prata och skyller på att jag sa till ett av barnen att jag skulle sitta i soffan där hon satte sig. Det var tydligen ett tecken på att vi inte skulle prata. Jo, han tyckte det i alla fall. Ni hör ju hur vi håller på; barnsligt och så jobbigt. 


Att prata

Publicerad 2014-11-28 21:06:47 i Allmänt,

Jag borde förstått att det skulle bli så, att C inte ville prata idag trots att vi bestämt. Eller han fick bestämma. Han är trött och tittar hellre på iPaden. Inte förvånad. Han frågade mig om jag var trött och om jag orkade. Redan där förstod jag att han inte ville. Jag har sagt så många gånger till mig själv att jag inte ska ta initiativ något mer, men så gör jag det i alla fall. Det blir ju inget bra. Han vill inte prata. Så har det varit jämt, och särskilt nu sen vi haft problem och skulle försöka lösa dem. Han skjuter upp, han glömmer. När vi gick i rådgivning skulle vi bestämma dag och tid när vi skulle prata. Han kanske sa till en eller två gånger. Jag alla andra. Nu är jag less på detta. Jag tänker inte bli ledsen, jo, jag är jätteledsen men håller mig. Ska inte gråta så här bara ändå. Det är jobbigt att skriva men tråkiga På Spåret håller tankarna på annat. Ska försöka att inte skapa en konflikt kring detta. Och inte skicka sms heller. Får helt enkelt gråta i ensamhet som vanligt. Inte visa, inte vara jobbig, inte störa och pressa honom. Jag får stänga av helt enkelt och fokusera på praktiska saker.
 
Nästa fredag är jag ensam. Då spelar det ingen roll alls längre. Då behöver jag inte ha honom här och bli ledsen när han sitter nära men inte vill vara här med mig. Föresten, jag skrev på papperet idag om skilsmässan, och så klart det var jag som fick skicka efter personbevis, det hade han missat. Jag är tvärsäker på att det hela kommer att dra ut på tiden och att han inte kommer att skicka i tid  och att det kommer att bli den 15e som blir datumet. Den 15e gifte vi oss.
 
Och trött, jag är inte trött, jag har inte sovit i soffan. Han sitter vaken och tittar som sagt på paddan. Har så svårt för dessa undanflykter. De känns som ett svek varje gång. Vi hade bestämt och han skjuter på det till obestämd framtid. Det är precis som vanligt. Det är tydligen inte rätt tillfälle att prata. Inte idag heller. Och jag har sagt det förr, jag ska inte börja, och så gör jag det i alla fall. Igen och igen och igen. Det är så jävla dumt av mig. Hoppas det blir annorlunda när han flyttar.
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Det fixar sig kanske

Jag är på väg att skilja mig. C har bestämt sig för att hans kärlek inte finns längre för att kunna vara kvar i vårt äktenskap. Skilsmässa är ett faktum. Det här är min sanning.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela