Det fixar sig kanske

Det här med att prata. Jag vet inte hur jag ska förklara. C vill att vi ska prata lättsamt och att det ska flyta på. Jag vill inte. Jag bara vill inte. Helst vill jag inte umgås eller träffa honom alls. Jag måste eftersom vi har barn ihop och de är minderåriga. Jag försöker göra det bästa men jag vill inte prata med honom. Jag vill inte låtsas att det regnar och småprata om ditt eller datt. Och jag är less på att låtsas så det tänker jag inte göra. Och idag blev han sur för att jag inte förstod vad han sa. Men det är inte så lätt. Förr förstod jag allt han sa och menade, men nu är det svårare. Han är inte svensk från början och jag har  tappat det vardagliga pratet och då är det svårt att hänga med i hans svenska ibland. Han pratar dessutom väldigt fort och svänger i tanken fort. Ingen ursäkt att förstå, men en förklaring. Den kan man inte ge honom. Vet inte heller varför han blev sur eftersom vi pratade om julen. Och det är han som har barnen i jul. Sedan pratade vi om att L sitter så mycket framför skärm hos honom. Eller C pratade och pratade och jag fick ingen syl i vädret. Hur som helst, jag orkar inte bli upprörd och känner att jag inte borde bry mig alls. Återkommer angående jul och skärmtid.