Det fixar sig kanske

Vad frustrerad jag blir på jobbet. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Är lärare och är med och skulle få dela på statens lärarlyftspengar. Nä, fick inga. Det kändes surt ett tag, men började komma över det, tills jag fick reda på att en kollega som inte gör något alls vettigt hade fått. Jag känner mig helt urblåst och har tappat sugen. Jag har jättesvårt att hjälpa henne med allt som hon vill ha hjälp med nu. Hon frågar hela tiden om hjälp med allt. Och vill inte planera ihop med oss utan bara göra sitt själv. Jag kräks på henne. Samtidigt har jag innan detta blivit ganska bra vän med henne efter många år när jag känt att hon är ganska falsk. Nu är allt bortblåst pga detta med lönelyftet. Jag känner att det är tur att hon går i pension snart, och nä, jag kommer INTE att jobba kvar här på skolan efter detta läsår. Detta var spiken i kistan för denna skola. Vill inte skriva vad jag känner inför ledningen, men jag skiter fullständigt i den just nu. Har förstått att man måste smöra för att få bra lön efter detta, och kan man göra det och ändå må bra? Jäkla skit vad många tankar, och ursäkta språket måste jag säga på en gång. Är så förvirrad i hur jag känner inför jobbet och kollegor, men jo, jag känner mig som en sämstelärare, mindre värd än de andra på jobbet. Och jo, hörde hur just min kollega viskade med en annan att jo, har man inte fått det så är man inte värd. Ett beslut jag tagit är i alla fall att hon får klara sig själv, jag tänker inte lyfta henne eftersom hon inte lyfter mig. Sen ändrar jag mig väl om nåt tag, men just nu måste jag få känna och göra så här.