Tänka fel
Har inte kunnat koncentrera mig alls idag på jobbet. Det är som att gå femtio steg tillbaka i bearbetandet. Men ändå inte. Trodde att jag skulle bryta ihop, men har endast en molande smärta i magen som ligger där och mal lite. Jag är så besviken dock, trodde inte att jag skulle vara det faktiskt, men jo, det är jag. Nu med facit i handen så fattar jag ju att det var det C väntade på. Inte mig, utan henne. Mig hade han slutat älska redan när han meddelade att han var osäker på känslorna. Nu måste jag ta bort honom ur mitt liv, utan att barnen far illa. Fast han har ju verkligen bara slutat att ha kontakt med dem verkar det som. Och inget har jag hört om att han ska ha dem över Kristi himmelsfärd som vi pratade om. Får se vad han prioriterar. Tycker han borde ta Lucas till matchen på torsdag, det borde bli så, det skulle vart hans vecka, men det är annat som drar.
Jo, ska erkänna, jag önskar dem inte gott, utan nästan hela jag hoppas att han blir sviken och påkommen igen med att ljuga. Känner mig superhemsk, och mänsklig.
