Borta på middag
Barnen är i väg till C och äter middag. Det är det första han har de tre sen april. Jag skulle blivit tokig om jag skulle vara utan barnen, men vi är nog väldigt olika när det kommer till barn och längtan. Det var jag som fick undra och tjafsa innan han föreslog att han skulle träffa dem. Det verkar som om han har andra prioriteringar just nu, eller så kanske det alltid kommer att vara. Kommer han att bli en sån pappa som skiter i sina egna barn? Eller en sån som mina syskons pappa där den nya är viktigare än dem? Ska bli intressant att se då han ju haft bestämda åsikter och även pratat skit om hur andra gör. Sorgligt är det att se hur han favoriserar de två yngre och inte min fina E. Tror inte han är medveten om det själv, men jag tror hon märker det. Jag ska verkligen tänka om jag blir kär igen. Barnen går först!
