Bearbetning
Jag har så mycket just nu att jag glömmer viktiga saker. Ett varningstecken och en vanlig sak för en lärare antar jag. Snart är det dock sommarlov och semester. Bävar lite för då ska ju barnen iväg igen varannan vecka. Men ska leva i nuet och klara av det i första hand.
Pga stressen mår jag lite sämre i skilsmässojobbet. Försöker bearbeta detta, men jag känner mig ensam. Saknar en riktig vän känner jag. Har en kvinna som bjudit in mig till sig och jag har satt det på vänt för just nu orkar jag inte riktigt, och behöver egentligen bara ta det lugnt. Men det är så svårt, det finns ju alltid något hemma som väntar på att bli gjort och nu är jag ensam om det. Det finns ingen att dela vardagens göromål med och det tycker jag är tungt. Har egentligen saknat det länge. C gömde sig uppe med tv:n och säkert en massa chattar och flirtar. Han levde egentligen sitt liv parallellt hela tiden. Nu får någon annan det. Har svårt att se att han ändrar sig och slutar med det eller med att ljuga och hitta på och förbättra sig. Jag ska i alla fall leva ärligt och ska försöka behandla honom som en bekant som finns där i utkanten. Ilskan håller på att gå över, jag är mer besviken på honom. Fruktansvärt besviken på hur han gjorde det hela. Att han hade henne och vägde oss mot varandra. Även om de inte var tillsammans fanns hon där trots att han sa att det inte var så. Hade han varit ärlig hade vi nog kunnat haft det bättre nu. Sveket för mig ligger i att han ljög och bedrog mig.
