Andrahandsval
Ja, så har jag ju förstått att hela året förra året gick C och väntade på att hon skulle ge något slags besked om sitt liv. Han säger att det inte är så, att han verkligen jobbade på att få oss att fungera. Men hela tiden gick han ju och väntade på något, han var som inte närvarande. Han ville verkligen inte på något sätt. Mamma och en kollega har sagt att det är konstigt att han tog det stora steget att bli ensam här och att det nog fanns något. Om hon hade valt att vara kvar i sitt förhållande, hade han då valt att vara med mig? Som en slags andravalslösning? Hade jag då blivit andrahandsvalet? Jag kanske ska vara glad att det tog slut. Men jag är inte glad åt att han inte hade mod nog att gå på en gång, utan att han stal ett år av mitt liv. Detta som framkommit nu, att han faktiskt är med den som han skrev kärleks-sms till, har dessutom kastat tillbaka mig lite i arbetet. Men jag tänker fortfarande att jag inte ska pilla på såret i onödan. Jag kämpar med att leva i nuet; inte i det förflutna, inte i framtiden, inte i OM. Det kan bli bra tillslut, det försöker jag tänka. Jag vill dock ha barnen jämt. Jag trivs verkligen med det, men om jag inte har det i sommar så ska jag satsa på att ta körkort de veckor som jag inte har barnen. Och kanske faktiskt ge mig ut på äventyr på någon datingsida. Mycket för att få lite bekräftelse och för att få veta om jag har någon chans att gå vidare. Skulle verkligen vilja hitta någon som jag kan bli vän med och sen ta det därifrån. Gå vidare helt enkelt. Inte vara ett andrahandsval, någon som duger men inte mer.
