Kalas
Förra året mådde jag så himla dåligt att jag glömde bort mina barn på något sätt. De fick inte något kalas och ingenting när de fyllde år. Nu är jag på banen igen och håller på att fixa kalas till både M och L. Känns skönt att inte vara så nere i det hela längre. Samtidigt känns det hemskt att komma på hur dåligt jag faktiskt mådde hela förra året nästan. Nu har jag ju landat i detta och mår bra, eller i alla fall så mycket bättre. Jag känner mig ensam, och om jag går runt och ältar och funderar så blir jag besviken igen, men jag ska ju leva i nuet, det är så jag ska leva livet. Och mina barn går först, alltid! Och inte ens jobbigt att tänka på kalas, bara roligt!