Det fixar sig kanske

Ännu en skilsmässoblogg blev det i bloggvärlden. Det handlar om min skilsmässa.

Nere

Publicerad 2015-07-12 07:17:11 i Allmänt,

Jäkla skit, jäkla skit, jäkla skit! Barnen är hos C några dagar och här sitter jag ensam, verkligen ensam. Jag saknar dem så otroligt mycket när de inte är hos mig. Med en bitter eftersmak dock. Min tonårs-E stöter mig ifrån sig. Hon sätter gränser jag inte vill vara med att få. Hon vill inte att man ringer eller messar nu när hon är hos sin pappa. Hur gör jag nu? Ska jag messa ändå? Vill ju visa att jag har kontakt med henne. Att jag bryr mig. Blir så barnslig nu att jag blir ledsen eftersom hon inte satt samma gräns för C. Att hon är så bra och perfekt där, sitter inne på kvällarna, följer med på aktiviteter osv. Men inte när jag vill göra saker. Jag orkar inte mentalt denna tonårstid, jag är för sviken av C. Samtidigt måste jag vara stark och gå igenom detta själv, utan någon att prata med. Dessutom ska jag återigen ha barnen längre. Denna gång eftersom C ska iväg med sin nya. Det irriterar mig att han spelar så fult för att kunna åka iväg för han vet att jag är hemma och kan ta barnen. Han vägrar egentligen tala om att han ska iväg, men det fattar jag väl. Hela tiden är jag där och subventionerar hans lögner och svek, denna gång gentemot barnen. Undrar vad han ger dem för anledning till att han hämtar dem senare? Usch, är så fruktansvärt nere nu att jag varit ut flera dagar i rad och träffat vänner och druckit öl och försökt ha trevligt, fast jag vet att tomheten är större dagen efter, och även ångesten. Idag ska jag döva ångesten med en powerwalk nu på morgonen och sen gå till Ikea och handla och sen ta bussen hem med grejerna. Och så cirkelfys i eftermiddag. En trött kropp känner mindre ångest. Hoppas jag. 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-07-12 12:19:21

Det kan mkt väl vara så att din tonåring sätter gränser mot dig, knuffar bort dig lite, för att hon vågar det - hon vet att du alltid älskar henne och finns kvar iaf, men hon är osäker på om hennes pappa gör det och därför håller hon masken med honom. Jag förstår att det känns jättetufft för dig dock! Och jag tror du har helt rätt - en trött kropp känner mindre ångest. Ps, vore jag du skulle jag respektera din dotters önskan att inte höra dig när hon är hos pappa. Det kommer att gå över!

Svar: Jag ska försöka låta bli att inte höra av mig. Högst ett hjärta har jag bestämt mig för. Tack för pepp!
Det fixar sig kanske

Postat av: Malin

Publicerad 2015-07-12 12:21:29

Jag skulle säga att din dotter känner sig trygg med dig som förälder, och därför vågar utmana, vågar bråka osv. Försök ha teflon-skinn... Sätt gränser! Skicka sms om du vill det! Jag tror att i det långa loppet så mår barn bra av tydliga gränssättningar, att de "trotsar" och utmanar och om man få ger med sig slår bara fel.
Jag tycker du verkar vara en kanonbra mamma och i långa loppet så kommer de se vem som var den riktiga föräldern och som verkligen fanns där för dem.

Svar: Jag hoppas du har rätt. Ska dra på teflonet och fortsätta sätta gränser. Tack för kommentaren. Kram
Det fixar sig kanske

Postat av: A

Publicerad 2015-07-12 16:41:22

Åh, jag har varit där du är och är där fortfarande lite med min tonåring.
Ge det tid så kommer det gå bra!
När det var som värst så skickade jag bara sms och skrev att jag älskar henne och jag förväntade mig inte något svar tillbaka. Hon vet att jag finns där oavsett.
Du är en bra mamma även när det inte känns så alls ❤️

Svar: Ja, det är lite så jag tänker. Kram.
Det fixar sig kanske

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Det fixar sig kanske

Jag är på väg att skilja mig. C har bestämt sig för att hans kärlek inte finns längre för att kunna vara kvar i vårt äktenskap. Skilsmässa är ett faktum. Det här är min sanning.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela