Mina känslor
Alltså, jag känner mig helt off när det gäller C. Jag tänker mycket just nu, och det blir inte positivt alls. Jag känner att det är så lätt för C att tycka att jag ska skärpa till mig och sluta vara arg. Hur då? Han svek mig, han sa massa saker, som att jag säker skulle hitta nån före honom, att han skulle leva ensam och finna sig själv osv. Nu visade det sig ju att allt det bara var lögn och att han hade henne redan i sinnet. Just nu håller han på att presentera barnen för henne. Herregud, vår skilsmässa har inte ens gått igenom och de ska vara i hennes lägenhet nästa vecka. Jag hoppas så att han blir tvungen att flytta dit, att den som C bor hos behöver sin lägenhet, eller ska sälja den och att C blir utan. Fast egentligen är det ju en hemsk tanke, men nu, just nu känner jag så. Det kommer i vågor. Jag hoppas även att han blir riktigt sviken av denna nya, att hon gör slut och att han står där helt ensam. Så kommer det inte att bli inom den närmsta tiden tror jag dock. Och nä, bara den elaka delen av mig känner så.
Men, hur ska jag kunna gå vidare med alla dessa känslor? Det jag skulle haft med honom har han nu med en annan, och gör allt det som vi kunnat göra nu när barnen är äldre. Märker ni att jag pillar rejält på det jävla såret! Ska träna ordentligt i kväll och sen börjar jobbet på måndag = skingra tankarna.
