Hösten igång
Det känns som att hösten är igång. Jobbet har spurtat igång med allt vad det innebär med massor av jobb. Det känns som att tiden inte räcker till. Alla barnens aktiviteter är också igång och de ska till och från dem. Sedan kommer läxorna, som alltid varit en stötesten här hemma för äldsta E. Nu ska allt fixas själv igen, men vi har fått in rutinen på det, vilket är skönt. Jag saknar inte C, jag vill inte ha honom här, men jag tänker ändå mycket på sveket att vänta så länge med att säga nåt när han ändå hade tagit steget. Att dessutom stå och välja mellan mig och en annan. Jag hade hela tiden känslan av att vara på prov, och den känslan visade sig vara ganska rätt. Mina känslor och aningar är ofta det. Är det den känslan som ska ta längst tid att bearbeta? Jag tror det. Börjar vänja mig att vara själv, det är skönt ibland, men många gånger vill jag ha någon att prata med och berätta saker för. Och nej, jag vill verkligen inte leva ensam resten av livet. Ska gå ensam på nån afterwork med facket för att vänja mig vid att behöva ta kontakt med okända. Träna lite.
