Funderingar
Jag funderar och funderar och tänker på hur vi hade det och hur jag ville ha det. Kanske var vårt förhållande dömt att misslyckas från början. När jag tänker efter så var vi ju väldigt olika i hur vi ville ha förhållandet. Utåt ville C visa att det var vi, men hemma så drog han sig undan och ville inte gosa, eller ha sex, eller ens egentligen vara med mig. Han ville vara ifred och han var trött jämt. Vi pratade heller inte om det som är vardag, utan han ville prata om drömmar och förhoppningar och djupa tankar, men det vardagliga, som jag vill prata om också, det som dög inte att prata om. Jag är medveten om att jag hittar fel och brister här, men jag vet också att jag ofta velat att han skulle vara annorlunda, men att jag älskade honom med alla hans fel och brister. Men nu slipper jag fundera på sånt, det får bli minnen som bleknar bort och om några år kommer jag säkert att säga att jag inte fattar att vi ens kunde vara tillsammans och gifta oss. Längtar dit!
