Bakslag
Jäklar, vilket bakslag jag haft idag. Går ju mest hemma eftersom barnen vill vara hemma och vara med sina kompisar. Idag hade vi pratat om bio, men sen när jag stressat efter lunch ville ingen gå. Jag var den som blev besviken, och tyvärr tog jag ut det på barnen. Jag är lite less på att vara ensam med dem hela tiden märker jag. Hur som helst, jag började tänka på C och då på honom tillsammans med den nya. Jag tänkte på vad han sa när vi pratade; att han skulle vara ensam, att det nog var jag som skulle hitta någon före honom, att han behövde hitta sig själv. Och jag min dumma kvinna gick på det. Ännu fler lögner. Det jag önskar är ärlighet, inte fina ord för att trösta mig. Har tänkt en massa på honom idag. Om jag vill ha honom tillbaka? Nej, inte direkt nu, men jag skulle på något sätt vilja ha tillbaka honom innan han messade med den nya, innan han sa att han var osäker på oss och ville att jag skulle vänta medan han bestämde sig (så jäkla dum jag var som gick med på det! ). Alla dessa tankar medför verkligen inget konstruktivt, de gör mig mig bara ledsen, och idag grät jag för första gången på några månader. Tog mig samman och tog mig till träning. Körde ett tufft skivstång-intervall-pass och la på tung och körde hårda intervaller. Mådde mycket bättre efteråt. Känner nu att det ska bli skönt att jobba igen. Orkar inte gå hemma mer nu. Hamnar i ett tankemönster jag inte borde vara i. Äter fel dessutom och är rädd att jag kommer att gå upp i stället för ner. Vill ju ner för att det ska bli bättre att springa. Hur ska man hitta någon ny när det är så här? Eller är det kanske det man ska, för att kunna gå vidare? Är i alla fall inte redo för nätdejting ännu.
