Det fixar sig kanske

Det är otroligt hur stor skillnad det är i hur jag mår med och utan barn. Jag vet inte hur jag ska hantera livet och mig själv när barnen är hos C. Jag blir näst intill deprimerad de dagar jag blir av med barnen, för att ha det gott och bra när de är här. Hur ska jag hantera detta egentligen? Det är ju så här det ska vara resten av tiden barnen ska bo hemma. Klart jag kommer att vänja mig, men ändå, de jag pratar med säger alla att de känner en längtan efter sina barn och att det är tungt de veckorna. Har i alla fall bestämt mig för att skaffa en katt efter sommaren. Om jag kan vänta så länge vill säga. Det får bli mitt sällskap. Har börjat kolla upp Djurens vänner och hur det funkar, fast samtidigt vill jag ha en ungkatt eller kattunge. Vi får väl se. Det råder ju inte brist på kattungar på sommaren så nån ska jag väl hitta som håller mig sällskap. Har siktat in mig på en han-katt. Hade en hona, en Selma, i 16 år, men som dog. C var som aldrig med på banan med den katten, som jag skaffade när jag flyttade hemifrån, och nu gör jag som jag vill igen med katt.