Det fixar sig kanske

Livet kom emellan. Jag har börjat gå vidare. Det gör inte lika ont. Jag är inte lika arg. Men är fortfarande lika sviken. Försöker dock gå vidare. Kanske finns nån där ute för mig, men jag känner att jag inte vill träffa någon som har för små barn. Tonåringar skulle vara det bästa, eller jag vet inte. När kärleken kommer drabbas man och då är allt bra och rätt. Vill nog inte bo med någon på länge till. Det är skönt med ensamheten. Började ju spela Ingress och där finns en gemenskap som jag gillar, även om jag ännu inte mött någon av de andra spelarna live. Det har inte funnits tid. Barnen är mycket hos mig då vi prioriterar lite olika jag och C. Jag vet att jag varitdålig på att skriva, känner dock att jag mår bättre när funderingarna kommer ut. 

Har skaffat mig ett nytt intresse och tänkte att jag genom det skulle hitta vänner och bekanta. Jag har nämligen börjat spela Ingress. Det är roligt och passar mig då man får vara ute och röra sig. Verkar mest vara killar och män som spelar. De som spelar hos mig har hjälpt mig massor i början och det är kul. Jag gör så gott jag kan och har väl faktiskt känt att jag skulle kunna träffa någon ny. Att jag skulle kunna träffa nån. Har börjat drömma om närhet och kramar. Jag könner att jag varit utan det så länge.