Det fixar sig kanske

Det har blivit bättre hemma med min relation med E. Det är lugnare och mindre konfliktfyllt. Antingen har vi hittat vår lunk, eller så är det för att jag är lugnare, så klart. Är inte lika uppriven och instabil. Är inte lika arg på C heller, mer föraktfull och tycker att han bortprioriterat barnen. E har tex varit hos mig i över en månad, samma med de andra två snart. C har inte engagerat sig i sitt boende och den som han hyr av kommer ibland och då blir barnen här. Tror de tycker det är skönt, men att de saknar C. Fast han skapar detta och varför han låter sin nya få all tid förstår jag inte. Och så prioriterar han jobbet. Stackars L blev inte uttagen till en cup i helgen. Han blev superledsen så klart, och så besviken. Tror att en del i det hela är att C inte engagerar sig i fotbollen trots att han faktiskt är lagledare. Det är synd när C agerar så barnen kommer i kläm. Varför låter han annat komma före? Jag får väl engagera mig mer i fotbollen mao.