Det fixar sig kanske

Jag känner att jag mår dåligt i allt som sker eftersom jag står still och stampar på samma ställe efter skilsmässan och bara ser hur han köper hus med sin nya och hur de ska gifta sig. Jag är fast i mitt på något sätt. Jag var inte beredd för tre år sedan och är väl fortfarande ledsen. Jag vil ALDRIG ha tillbaka honom, men jag är mer ledsen över att det blev som det blev. Det har fått mig att ha svårt att lita på människor överlag. Jag har också mer och mer svårt att ta kontakt med folk. Jag beundrar de som skriker rakt ut att de mår dåligt och önskar jag oxå kunde göra en statusuppdatering om det. Har faktiskt skrivit några stycken som jag raderat. Mina kompisar, eller före detta kompisar kanske nu, ringer aldrig. Jag ringer inte heller. Inte ens min familj tar kontakt. Och inte jag heller. Mest rädd är jag att detta ska gå ut över mina barn. Borde väl ta hjälp, men jag har inte råd eller mod att sitta o prata med en okänd människa.