Jävla jul
Det är tungt att inse att denna jul kommer att vara julen från helvetet. Jag vet inte om jag kommer att orka med den alls. Är allvarligt orolig för min mentala hälsa. Är så ensam som det är. Har stor familj, men ändå är jag ensam. Har försökt förklara för min mamma, men hon bara går på om att hon _vill_ fira jul ensam. Hon kan som inte förstå, och vill inte förstå heller hur ont det gör att inte få vara med barnen i jul. Jag hatar julen numera och vill inte fira alls. Jag vill inte ens ta fram gran och annat julpynt, men kommer så klart att göra det ändå. Jag känner att jag drar mig undan min familj. Mamma har aldrig ändå brytt sig om mig och min del av familjen. Det är så tydligt med mina barn och henne. Skrämmande tydligt. Hon har ingen relation med dem alls, och har aldrig ens försökt. Det gör att de inte bryr sig värst om henne heller. Och hon vill inte heller tror jag. Jag drar mig undan och blir mer ensam. Jag vet inte hur jag ska komma ur ensamheten. Även om man försöker med sociala aktiviteter så är det så tydligt när det är jul och andra högtider att man är ensam. Orkar inte med det. Tror jag jobbar i jul, eller bara stänger in mig. Helst skulle jag vilja ha råd att åka bort. Det ska jag göra sen, när jag blir helt ensam utan barn hemma. Jag rymmer nog då. Eller drömmer mig bort.
