Tillbakablick
När jag ser tillbaka så ser jag ingen närhet mellan mig och C. Det är kanske inte så konstigt att det gick i kras. Kanske borde det gått i kras mycket tidigare. Ibland undrar jag varför jag höll fast vid honom så länge med tanke på att det var så mycket som saknades i vårt förhållande. Jag får väl skylla på den blinda kärleken. Nu skulle jag aldrig gå tillbaka till det vi hade, men jag är inte bitter, även om en viss ånger finns. Jag kan inte se tillbaka på vårt förhållande som något fint, men det kanske kommer. Fast jag tror inte det, sorgligt nog. Lite, eller mycket, beror det på sveket som C utsatte mig för. Hur kan man förlåta någon för sveket och lögnerna. Jagförhåller mig, men jag vet att han fortfarande ljuger för mig. C verkar ljuga bara för att. Jag undrar hur den nya tar lögnerna när hon märker hur många de är.
Jag tänkte tillbaka och insåg att C aldrig tagit initiativ till gos och närhet hemma när vi var ensamma. Han gjorde det när andra såg, men inte hemma. Var allt bara ett skådespel? Hoppas att han ändrar sig, eller så vill nästa ha det så. Jag stod ju ut länge.
