Såra mig hellre med sanningen...
....än försöka göra mig lycklig med en lögn. Ja, då var det dags igen med lögner. Orkar inte med Cs lögner. Det har varit så många under åren så den nyaste orkar jag inte dra. Men lite otroligt eftersom han sa för nån månad sen att han skulle sluta och att jag minsan skulle få se. Hur som helst, förstår nu att han är med någon utanför stan. E? Nä, skiter i med vem, mest arg över lögnen.
Och min E, min tonåring som ljuger om var hon är och vart hon ska. Idag kom det fram att hon skulle till en kille i stället för till en kompis som hon sagt att hon skulle sova över hos. Att hon inte lär sig att lögner inte fungerar på mig. Jag hatar lögner. Har tjafsat hela kvällen över mobilen, via sms och samtal, med henne. Det var då det kom fram att C ljuger. Är väl ännu en sak jag får acceptera med honom. Vill inte veta av honom alls just nu. E får själv bestämma om hon ska flytta dit på heltid. Känns hårt med alla saker hon säger just nu. Jag tar åt mig av dem och blir sårad av alla ord.
Och nu kom hon hem. Skjutsad av nån killes föräldrar. Som nog tyckte jag överdrev det hela. Men för mig handlar det inte om att sova över utan alla lögner och att inte vara ärlig med var man ska. Är jag för hård? Är det för mycket begärt? Och C slipper ta strider och slipper alla fajter, utan han kan sitta där och slippa ta ansvar. Han slipper ta allt i morgon också. Tur jag ska till stallet med M och slipper det kalla kriget hemma.
