Ilska
Det är så tydligt vem som lämnat och vem som blivit lämnad ibland. Många frågar om jag är skild och börjar sedan beklaga sig över att deras ex är så arg. Då vet jag vem som lämnat. Vad som känns skönt är att jag inte är ensam i min ilska. Samtidigt gör detta att jag börjar se på skilsmässan utifrån, som ett objekt. Vet inte om det är bra eller dåligt, men det känns som en bit på väg. Känner mig överlag ganska bra just nu, kanske stunder av lycka till och med. Det är troligen för att jag försöker leva i nuet och försöker att inte säga nej hela tiden. Jag försöker finna möjligheter i det jobbiga och ja, det känns också bättre. Kanske kommer jag ut hel och stark till slut.