Spanska
Vår stora tjej har bestämt sig för att hoppa av spanskan i skolan. Hon har det tungt och det är jobbigt för henne i skolan. Jag förstår att hon har velat haft spanskan kvar eftersom C är från Chile och hela hans familj är kvar där. Jag tycker det är så synd att hon inte kan spanska alls, och inte de andra barnen heller. Jag hade önskat att C skulle ha pratat spanska med barnen från början, men han har som inte klarat av det. Han och jag pratade engelska i början, inte ens vi pratade spanska....och sen övergick han till svenska. Jag vet inte hur många gånger jag har hört honom säga att han ska prata spanska med barnen, men så blir det aldrig. Nu senast var det när han flyttade. Han sa att "Nu ska jag prata spanska med barnen här hemma så de lär sig att höra och lite ord". Tror inte han pratat ett enda ord. Nu är det mao kört för E. De andra två kanske kan lära sig i skolan. Ska E lära sig måste hon ta tag i det när hon blir äldre, kanske åka iväg utomlands och plugga eller nåt. Tycker det är synd, de hade fått ett språk gratis. Detta är så typiskt C. Han säger att han ska göra saker, men sen blir det inte av. Han glömmer och jag tycker det är ren nonchalans av honom. Men detta med spanskan kan jag inte göra något åt, så det får bli något mellan honom och barnen när de blir äldre och kommer att fråga och kanske ifrågasätta.
Tror att det blir ett mindre stressmoment för E i alla fall i skolan och då kanske betygen höjs i de andra ämnena och då har hon tjänat på att ta bort spanskan rent skolmässigt. Man kanske kan välja till det i gymnasiet igen, vem vet, så kunde man ju på min tid.
