Kollegialt lärande?
Idag var jag på kurs. Jag åkte dit tillsammans med en kollega. På vägen dit började hon fråga lite diskret om min skilsmässa, för att komma fram till att berätta att hon ev tänkt på att skilja sig. Grejen var dock att det var hon som var den som tog initiativet till detta. Åh, jag förstod hennes mans reaktioner så väl, och sa det till henne. Det är ju stor skillnad mellan att lämna och bli lämnad. På nåt sätt förstod jag C lite mer, hur han hade det när han gick runt och tänkte i somras. Så är det för min kollega just nu. Hon frågade även en hel del om hur det är att leva ensam och hur man klarar sig. Nu har vi väldigt olika liv, då hon är lite äldre än mig och har utflugna barn, och därmed blir ensam hela tiden, medan jag har barn hos mig varannan vecka. Jag vet inte om det vi pratade om fick henne något klokare, men det är sorgesamt att hon ger upp och lämnar sin man. Det är sorgesamt att hon inte får information om hennes mans reaktioner.
Lite gladare blev jag av att få en fin kommentar om en tröja jag hade på mig idag på kursen. Den grågröna jag visade här för några veckor sedan från house of lola. Kul. Är inte van vid att få det av okända personer.
