Diverse tankar
Pratade med C igår. Han bara avslutade ett samtal i tisdags. Mitt i en mening från mig. Han skulle ringt på onsdagen men det blev igår. Vi pratade om tvätten och så klart han tyckte det var onödigt att jag klagat. Han ville dessutom komma överens om att vi inte skulle bråka så. Men då sa jag stopp. Det har varit mycket så mellan oss; att han ska bestämma hur våra samtal ska vara. Men det är jobbigt eftersom det inte är jag. Visst, jag kan lägga band på mig men jag måste också få visa hur jag känner och få explodera. Har tänkt på att hans rädsla för mina explosioner har kvävt en viktig del i vårt förhållande. Om vi inte bråkat om formen av utbrott som ju blir ett angrepp på mig personligen och inte den saken vi bråkat om egentligen, skulle vi kanske även kunnat haft bra samtal efter bråken. Men jag har ofta känt mig som anklagad i våra bråk. Det har ofta handlat om hur jag pratar och säger saker, inte om det vi bråkat om. Nu är det slut med det. Jag är jag och jag ska jobba med mig, men utan att C får vara med och förminska mitt sätt i konflikter.
