Det fixar sig kanske

Idag missade C en tradition, nämligen att barn får påskägg. Tycker att han missar lite väl mycket i traditioner efter att ändå bott här i 15 år, eller 16 år kanske det är. Han har i alla år låtit mig sköta den biten, och sen skylt på att han inte är härifrån och inte tagit med sig sina traditioner heller. Barnen blir som traditionslösa. Nu låter det som om jag följer alla traditioner vi har, och så är det ju inte så klart. Men vissa saker har vi gjort i alla år, och påskägg är ju en viktig del i barnens liv. Det blev ingen påskkärring i år för M eftersom hon var hos C. Tur han i alla fall har fredagsmys. Och han försökte lite under jul. Tror jag, jag har ju bara varit hos honom en gång, och han har gjort klart för mig att han inte vill prata ens med mig och att jag är för jobbig, och tror att jag vet vad han tänker. Ibland tänker jag att det är bäst att jag bara är tyst. Angående traditioner så har jag redan ångest för julen. Hur blir den i år? Jag som älskar julen och nu ångest i april! Herregud människa, sluta! Lev i nuet! Ska ta en tradition i taget, och dessutom skapa egna med barnen!