Arg
Jag är så arg på C hela tiden. Det går inte att ha ett samtal alls med honom, inte överhuvud taget. Jag måste lugna ner mig. Jag gråter, är arg och säger hemska saker. Tror jag vill såra honom som han sårat mig. Jag vill göra honom arg och ledsen, men det går inte. Han är sitt lugna jag hela tiden. Förr lugnade hans prat mig, nu irriterar det mig. Jag irriterar även honom. Vad som är hemskt är att jag inte kan låta bli att tänka att han varit otrogen. Han tycker så klart inte det, men vi har tydligen olika uppfattningar om otrohet. Nu ska jag jobba med mig själv igen.
Den enda prins som finns på jobbet. Kände inte för att pussa den dock...
Egentligen skulle jag vilja springa in i prinsen, han som ska rädda mig och som jag ska leva resten av mitt liv med i alla mina dagar. Önskar att det kunde hända, men nu blir jag lite orolig, för tänk om denna ilska, surhet och bitterhet får mig att sitta hemma ensam och aldrig få känna mig älskad igen?