Äktenskap
Tänker mycket på vårt äktenskap och på vad vi inte hade. På vad jag saknade. Jag saknade närheten. Har upplevt från början nästan att det saknades närhet, och sex. Tror inta att C var så intresserad av det, inte med mig i alla fall. Med mig levde han i en dröm, och jag kunde inte leva upp till hans dröm. Nu när jag sitter ensam i sängen och skriver inser jag ju att det varit så länge. Detta eftersom C jobbar kvällar/nätter och därför alltid var trött. Fast samtidigt skulle han promt gå och sova efter mig ändå. Vi gick aldrig och la oss samtidigt. Vi gick aldrig tillsänts bara för att ha sex. Inte ens innan vi hade barn. När jag tidigare sa att jag på sätt och vis ångrar att JAG inte gått tidigare inser jag att det fortfarande är sant. Samtidigt har jag älskat honom och velat att det ska fungerat och anpassat mig in absurdum. Hur tänkte jag? Hoppas att jag inte gör så igen. Om jag träffar någon ny vill säga.
