Nyårsfunderingar
Alltså vilket jäkla skitår det varit när man ser tillbaka! Nu ska nästa år jävlar anamma bli bättre. Hittade en bild på facebook:
och den tänker jag följa. Ska inte grotta ner mig i det dåliga och eftersom jag så här har lite svårt att hitta något positivt så blir det en kort lista.
Ska fira nyår ensam med två av barnen. E ska iväg till sin bästis och en kompis till och så ska de äta mat och fira ensamma. Och bästisens mamma kollar dem med jämna mellanrum. Tur! Känns lite tråkigt att sitta ensam dock! Känner mig som en looser när alla andra har någon att fira med sen flera år och här sitter jag helt ensam. En av mina kompisar är också ensam, men våra barn går inte något vidare ihop + att det finns diagnoser som försvårar det sociala samspelet, så det funkar inte heller. Att C ska iväg och ha jättetrevligt gör att jag blir avundsjuk så klart.Jag blir avundsjuk på att han blir inbjuden och att jag inte har någon som bjuder in mig. Jag måste verkligen bjuda till så jag får igång ett socialt liv. Men hur skaffar man nya vänner i min ålder? Jag vet att jag borde göra något, men jag gillar att träna och där träffas man bara ytligt och pratar när man är där, och sen inget mer. Och jag har inte råd just nu att börja rida, det är nämligen något som jag verkligen skulle vilja göra. Eller så tar jag mig råd i höst, att jag sparar pengar noggrant så jag kan betala avgiften....så ska jag göra! I höst börjar jag rida! Ja, då kanske jag kan hitta kompisar i ett hästgäng. Jo, jag har ju ridit förr så jag kan nog hoppa in i gruppen som är på lördagar samtidigt som M och timmen före E.
